SHL-lagens ungdomsverksamhet och egna produkter

Är ju väldigt svårt att bedöma vad som är "egna killar" är för något. Många verkar ju se tex Ledda och Johan Forsberg som att vi fått "hem" våra spelare bara för att dom är från Norrbotten. För mig är "egna" spelare sådana som spelat pojkhockey i Luleå hockey, alternativt i juniorlagen både j18 och j20. Bara för att man är född i Norrbotten tycker jag inte man kan räkna in dom som egna spelare då man inte fått någon som helst utbildning i unga år i klubben.

Kan hålla med dig i det mango, hur ser läget ut i ES-lagen om man räknar antal spelare som spelat ungdomshockey i klubben?

För övrigt så blir det ju extra speciellt när man har Luleå Hockey som moderklubb, är väl dock inte så många sådana i varken Luleå eller någon annan klubb?

Älskar statistik så kanske kikar på det någon dag, dock inte nu på fyllan på midsommarafton

Det första jag anser att man idag måste erkänna; är att tiderna inom Svensk ishockey; då A-lagen fylldes på med egna produkter inom föreningen är förbi. Idag handlar det för SHL-lagen i bästa fall om att ha spelare med rötterna i länet. Och idag kräver detta ett målinriktat och strategiskt arbete av föreningarna för att lyckas med det.

Luleå Hockeys upptagningsområde är och skall primärt vara Norrbottens regionen. Dvs tänket att alla bra spelare med rötterna i Norrbotten skall/bör helst spela i Luleå Hockey och inte i andra SHL-klubbar. Dessa spelarnas nästa steg inom karriären skall inte vara en annan SHL-klubb; utan spel utomlands. När dessa spelare av någon anledning väljer att komma tillbaka till Sverige; ska Luleå Hockey och staden Luleå alltid vara tillräckligt attraktiv för dem att spela i. Detta innebär att föreningen måste alltid vara sportsligt framgångsrik och ha en organisation som är professionell.

Det är väldigt lätt för föreningar att sälja iväg sin egna identitet och krascha sin egna ekonomi. Detta genom att stirra sig blinda på spets/stjärn -värvningar. Talangfulla spelare; men för lite hjärta för Luleå Hockey. Sådana spelare är svåra att bygga ett lag kring, -oavsett hur duktiga de är. Detta för att dessa spelare i första hand väljer de större sedelbuntarna före Luleå Hockey. Det enda sättet att behålla dem -är att överbetala dem i längden. Och detta är inte hållbart ekonomiskt.

Pga av det nu är fritt fram med transatlantvärvningar; kommer vi redan till den kommande säsongen se SHL-föreningar som bokstavligen skiter ner sig ekonomiskt. När det sportsliga resultaten börjar tryta för lagen som "harvar i botten" -kommer det plockas in modell dyrare transatlant värvningar i gross. Dessa klubbar/föreningar kommer att knäa ekonomiskt ÄVEN om de överlever en kvalserie. Åker dom ur; drar ALLA stjärnor DIREKT. Klarar dom sig kvar; kan dom få mycket svårt att betala för dem den efterföljande säsongen. På detta sätt bygger man ingenting för framtiden -utan satsar allt endast på att försöka överleva "nuet". Man får en otroligt hög spelar omsättning inför varje säsong och kan inte bygga på kontinuiteten -som i sin tur är en stor del av identiteten. När det blir så; är det endast en tidsfråga innan dessa klubbar/föreningar åker ut SHL.

Sportslig framgång innebär en trygg ekonomi -som i sin tur ger hela verksamheten arbetstrygghet och stabilitet. Man står inte och faller på ett ben, utan har tillräcklig kunskap, tillräckliga resurser, en god planering& ett stort hjärta inom hela föreningen -för alla situationer som kan uppstå längs vägen. Detta är grundläggande saker som genomsyrar en förening i balans -med ambitioner att tillhöra den absoluta toppen inom det man sysslar med även i framtiden.

Det är ett otroligt arbete som ligger bakom en framgångsrik förening. Och andra föreningar som vill förbi; jobbar hela tiden arslet av sig för lyckas. Därför har man aldrig råd inom Luleå Hockey att slappna av och slå sig till ro. Det är mer än: "Det man lägger in får man ut". Man måste hela tiden finslipa detaljer för att optimera verksamheten. Detta kräver kunskap, målmedvetenhet & hjärta. Lyckas man med att ha samma hjärta genom hela föreningen -från kansliet till spelarbänken; har man vunnit väldigt mycket.

Krig, passion & kärlek.
Luleå Hockey nu och för alltid.

Jonken skrev:Det första jag anser att man idag måste erkänna; är att tiderna inom Svensk ishockey; då A-lagen fylldes på med egna produkter inom föreningen är förbi. Idag handlar det för SHL-lagen i bästa fall om att ha spelare med rötterna i länet. Och idag kräver detta ett målinriktat och strategiskt arbete av föreningarna för att lyckas med det.

Luleå Hockeys upptagningsområde är och skall primärt vara Norrbottens regionen. Dvs tänket att alla bra spelare med rötterna i Norrbotten skall/bör helst spela i Luleå Hockey och inte i andra SHL-klubbar. Dessa spelarnas nästa steg inom karriären skall inte vara en annan SHL-klubb; utan spel utomlands. När dessa spelare av någon anledning väljer att komma tillbaka till Sverige; ska Luleå Hockey och staden Luleå alltid vara tillräckligt attraktiv för dem att spela i. Detta innebär att föreningen måste alltid vara sportsligt framgångsrik och ha en organisation som är professionell.

Det är väldigt lätt för föreningar att sälja iväg sin egna identitet och krascha sin egna ekonomi. Detta genom att stirra sig blinda på spets/stjärn -värvningar. Talangfulla spelare; men för lite hjärta för Luleå Hockey. Sådana spelare är svåra att bygga ett lag kring, -oavsett hur duktiga de är. Detta för att dessa spelare i första hand väljer de större sedelbuntarna före Luleå Hockey. Det enda sättet att behålla dem -är att överbetala dem i längden. Och detta är inte hållbart ekonomiskt.

Pga av det nu är fritt fram med transatlantvärvningar; kommer vi redan till den kommande säsongen se SHL-föreningar som bokstavligen skiter ner sig ekonomiskt. När det sportsliga resultaten börjar tryta för lagen som "harvar i botten" -kommer det plockas in modell dyrare transatlant värvningar i gross. Dessa klubbar/föreningar kommer att knäa ekonomiskt ÄVEN om de överlever en kvalserie. Åker dom ur; drar ALLA stjärnor DIREKT. Klarar dom sig kvar; kan dom få mycket svårt att betala för dem den efterföljande säsongen. På detta sätt bygger man ingenting för framtiden -utan satsar allt endast på att försöka överleva "nuet". Man får en otroligt hög spelar omsättning inför varje säsong och kan inte bygga på kontinuiteten -som i sin tur är en stor del av identiteten. När det blir så; är det endast en tidsfråga innan dessa klubbar/föreningar åker ut SHL.

Sportslig framgång innebär en trygg ekonomi -som i sin tur ger hela verksamheten arbetstrygghet och stabilitet. Man står inte och faller på ett ben, utan har tillräcklig kunskap, tillräckliga resurser, en god planering& ett stort hjärta inom hela föreningen -för alla situationer som kan uppstå längs vägen. Detta är grundläggande saker som genomsyrar en förening i balans -med ambitioner att tillhöra den absoluta toppen inom det man sysslar med även i framtiden.

Det är ett otroligt arbete som ligger bakom en framgångsrik förening. Och andra föreningar som vill förbi; jobbar hela tiden arslet av sig för lyckas. Därför har man aldrig råd inom Luleå Hockey att slappna av och slå sig till ro. Det är mer än: "Det man lägger in får man ut". Man måste hela tiden finslipa detaljer för att optimera verksamheten. Detta kräver kunskap, målmedvetenhet & hjärta. Lyckas man med att ha samma hjärta genom hela föreningen -från kansliet till spelarbänken; har man vunnit väldigt mycket.

Krig, passion & kärlek.
Luleå Hockey nu och för alltid.

Bra inlägg och skriver under på huvuddragen. Det lag jag anser lyckas bäst just nu med precis den strategin är Skellefteå där man är extremt duktiga på att klara slussningen från J20 in i A-laget med lokalt utvecklade förmågor. Till råga på allt har det varit mer attraktivt för duktiga unga spelare från Norrbotten att spela i Skellefteå än i Luleå vilket tvingat oss att också se över och vässa J20 vilket verkar hända.

Men jag kan se att LHF har en lite annan strategi än Skellefteå som jag ändå tror kan vara rätt vettig i att man kryddar redan i J20 med unga talangfulla spelare som med en relativt liten investering kan slå sig in i A-laget, spela där några år för att sedan dra vidare till NHL. Helt utan anknytning till länet. Tydliga exempel på detta är så klart Kukan och Cehlarik som båda gått precis den vägen. Här drar LHF fördel av att slutförädla dessa spelare till låg kostnad, får behålla dem ett par år "produktiva" i A-laget innan de drar och kammar på det in pengarna man får på den investeringen från NHL om/när de väl når den nivån. Har man flyt och dessutom kan kombinera utländsk talang med personlighetsdrag hos spelarna som är mer jordnära och med lite "norrbottninsk touch" (jämför Abbotts personlighet samt intressen utanför isen) tror jag de kan stanna ännu lite längre även om de i praktiken skulle kunna dra för pengarna tidigare någon annanstans. Jag tror det är en vettig strategi att bygga vidare på och kombinera med det du skriver vilket så klart är det viktigaste av allt: Unga, lovande spelare som kommer från Norr- (och helst även Västerbotten) skall utvecklas hos oss och gå från junior till A-lagsspel.

Okej, här är min sammanställning på egna produkter i elitserielagen. Nu utgår jag från MINA kriterier för att vara en "egen produkt"

* Antingen spelat i klubben i minst 4 år fr.o.m B-pojk till och med A-Pojk. (Svårt att ha koll på, så hjälp mig gärna om ni ser att jag missat nåt)

* Eller representerat klubben minst 3 år i junior-lagen. Dvs huvuddelen av sin juniortid.

Skellefteå: 14 st ( Steen, Aho, Alm, Burström, Edström, Arvidsson, Forsell, Karlsson, Lindström, Emanuelsson, Lundberg, Marklund, Pettersson, Sundqvist)

Linköping: 13 st (Engstrand, Högberg, Bäckman, Hultström, Johansson, Junland, Karlsson, Lorentzon, Nielsen, Pettersson, Fish, Hagelin, Lindhagen)

Frölunda: 10 st ( Bäckman, Klingberg, Persson, Axelsson, Collberg, Johnson, Kahnberg, Karlsson, Lasu, Lundqvist)

AIK: 10 st (Lundström, Liwing, Spångberg, Blomdahl, Janmark Nylén, Lindqvist, Dennis Nordström, Joakim Nordström, Hynning)

Hv71: 10 st ( Gunnarsson, Krokman, Petrasek, Williamsson, Davidsson, Johnsson, Lindström, Romfors, Strandberg, Örnskog)

Leksand: 10 st ( Alen Bibic, Almen Bibic, Nilsson, Norén, De la rose, Händemark, Janhols, Karlsson, Knuts, Mattsson)

Modo: 10 st ( Forsberg, Ullmark, Hedman, Hägg, Gunnarsson, Hedberg, Kempe, Possler, Påhlsson, Öberg)

Brynäs: 8 st ( Bertilsson, Löf, Djoos, Enterfeldt, Lindgren, Lindholm, Molin, Rödin)

Luleå: 7 st ( Lassi, Rautio, Fransson, Oskarsson, Berglund, Fabbe, Mannberg)

Färjestad: 4 st ( Grundel, Westlund, Berglund, Åslund)

Örebro: 1 st (Löwdahl)


Växjö: 1 st ( Augustin)

Som sagt, "egna produkter" är svårt att sätta en gräns på om man är eller inte. Men detta är min egen gräns för vad jag kallar egen produkt. Alla har nog inte samma åsikt som jag.

Det mest förvånande tycker jag Linköping är med 13 st.

mango skrev:Okej, här är min sammanställning på egna produkter i elitserielagen. Nu utgår jag från MINA kriterier för att vara en "egen produkt"

* Antingen spelat i klubben i minst 4 år fr.o.m B-pojk till och med A-Pojk. (Svårt att ha koll på, så hjälp mig gärna om ni ser att jag missat nåt)

* Eller representerat klubben minst 3 år i junior-lagen. Dvs huvuddelen av sin juniortid.

Skellefteå: 14 st ( Steen, Aho, Alm, Burström, Edström, Arvidsson, Forsell, Karlsson, Lindström, Emanuelsson, Lundberg, Marklund, Pettersson, Sundqvist)

Linköping: 13 st (Engstrand, Högberg, Bäckman, Hultström, Johansson, Junland, Karlsson, Lorentzon, Nielsen, Pettersson, Fish, Hagelin, Lindhagen)

Frölunda: 10 st ( Bäckman, Klingberg, Persson, Axelsson, Collberg, Johnson, Kahnberg, Karlsson, Lasu, Lundqvist)

AIK: 10 st (Lundström, Liwing, Spångberg, Blomdahl, Janmark Nylén, Lindqvist, Dennis Nordström, Joakim Nordström, Hynning)

Hv71: 10 st ( Gunnarsson, Krokman, Petrasek, Williamsson, Davidsson, Johnsson, Lindström, Romfors, Strandberg, Örnskog)

Leksand: 10 st ( Alen Bibic, Almen Bibic, Nilsson, Norén, De la rose, Händemark, Janhols, Karlsson, Knuts, Mattsson)

Modo: 10 st ( Forsberg, Ullmark, Hedman, Hägg, Gunnarsson, Hedberg, Kempe, Possler, Påhlsson, Öberg)

Brynäs: 8 st ( Bertilsson, Löf, Djoos, Enterfeldt, Lindgren, Lindholm, Molin, Rödin)

Luleå: 7 st ( Lassi, Rautio, Fransson, Oskarsson, Berglund, Fabbe, Mannberg)

Färjestad: 4 st ( Grundel, Westlund, Berglund, Åslund)

Örebro: 1 st (Löwdahl)


Växjö: 1 st ( Augustin)

Som sagt, "egna produkter" är svårt att sätta en gräns på om man är eller inte. Men detta är min egen gräns för vad jag kallar egen produkt. Alla har nog inte samma åsikt som jag.

Det mest förvånande tycker jag Linköping är med 13 st.

På riktigt, hur kan du inte ha med Ledin på den listan?

Som jag sa så har vi alla olika tänk på vad en egen produkt är. För mig är inte en spelare som debuterade i Luleå som 22-åring en egen produkt även om han är född i Luleå. Eller har jag missat att han spelade i Luleå som pojk-spelare? utgick från eliteprospects där Bergnäsets AIK står som moderklubb.

CKa skrev:

mango skrev:Okej, här är min sammanställning på egna produkter i elitserielagen. Nu utgår jag från MINA kriterier för att vara en "egen produkt"

* Antingen spelat i klubben i minst 4 år fr.o.m B-pojk till och med A-Pojk. (Svårt att ha koll på, så hjälp mig gärna om ni ser att jag missat nåt)

* Eller representerat klubben minst 3 år i junior-lagen. Dvs huvuddelen av sin juniortid.

Skellefteå: 14 st ( Steen, Aho, Alm, Burström, Edström, Arvidsson, Forsell, Karlsson, Lindström, Emanuelsson, Lundberg, Marklund, Pettersson, Sundqvist)

Linköping: 13 st (Engstrand, Högberg, Bäckman, Hultström, Johansson, Junland, Karlsson, Lorentzon, Nielsen, Pettersson, Fish, Hagelin, Lindhagen)

Frölunda: 10 st ( Bäckman, Klingberg, Persson, Axelsson, Collberg, Johnson, Kahnberg, Karlsson, Lasu, Lundqvist)

AIK: 10 st (Lundström, Liwing, Spångberg, Blomdahl, Janmark Nylén, Lindqvist, Dennis Nordström, Joakim Nordström, Hynning)

Hv71: 10 st ( Gunnarsson, Krokman, Petrasek, Williamsson, Davidsson, Johnsson, Lindström, Romfors, Strandberg, Örnskog)

Leksand: 10 st ( Alen Bibic, Almen Bibic, Nilsson, Norén, De la rose, Händemark, Janhols, Karlsson, Knuts, Mattsson)

Modo: 10 st ( Forsberg, Ullmark, Hedman, Hägg, Gunnarsson, Hedberg, Kempe, Possler, Påhlsson, Öberg)

Brynäs: 8 st ( Bertilsson, Löf, Djoos, Enterfeldt, Lindgren, Lindholm, Molin, Rödin)

Luleå: 7 st ( Lassi, Rautio, Fransson, Oskarsson, Berglund, Fabbe, Mannberg)

Färjestad: 4 st ( Grundel, Westlund, Berglund, Åslund)

Örebro: 1 st (Löwdahl)


Växjö: 1 st ( Augustin)

Som sagt, "egna produkter" är svårt att sätta en gräns på om man är eller inte. Men detta är min egen gräns för vad jag kallar egen produkt. Alla har nog inte samma åsikt som jag.

Det mest förvånande tycker jag Linköping är med 13 st.

På riktigt, hur kan du inte ha med Ledin på den listan?

Du ser ju vilka kriterier han har för egen produkt:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
 "mango Okej, här är min sammanställning på egna produkter i elitserielagen. Nu utgår jag från MINA kriterier för att vara en "egen produkt"

* Antingen spelat i klubben i minst 4 år fr.o.m B-pojk till och med A-Pojk. (Svårt att ha koll på, så hjälp mig gärna om ni ser att jag missat nåt)

* Eller representerat klubben minst 3 år i junior-lagen. Dvs huvuddelen av sin juniortid."
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Antingen passar Ledin inte in i kriterierna eller så glömdes han bort.
Förstår inte ditt hätska utfall.