Lars-Gunnar Pettersson

Lars-Gunnar Pettersson spelade 14 säsonger i elitserien, 7 i Björklöven och 7 i Luleå. Våren 1994 la Pettersson skridskorna på hyllan och då hade han gjort 272 mål i Elitserien. Ett oslagbart(?) rekord som håller i än idag.

Under 80- och första halvan av 90-talet, var Lars-Gunnar Pettersson alltid en av elitseriens bästa poängplockare. Bäst indivduellt gick han hemma i Luleå under skifter mellan 80- och 90-tal – medan han skördade landslagsframgångarna under åren i Björklöven.
– Han (Tommy Sandlin) ansåg väl inte att jag var tillräckligt bra, säger Pettersson om bristen på senare landslagsuppdrag.

I denna intervju från 2008 i kategorin Old School ska ni få träffa en av världsmästarna 1987 i Wien, Lars-Gunnar Pettersson, ”L-G” som han kallas, lämnade Luleå när laget fortfarande harvade i division ett, för spel i elitserien med Björklöven från Umeå. Han blev kvar i klubben under sju säsonger innan ”L-G” återvände hem till Luleå HF – där han bland annat blev elitseriens poängkung 1989, med 29 mål och 24 assists på 40 matcher.

Du inledde ditt hockeyspelande i IFK Luleå. Var det givet att det skulle bli just hockey i unga år?
– Nej, det var det väl inte utan jag spelade även fotboll för IFK Luleå, men jag var väl bättre på ishockey, så det blev väl ett naturligt steg så att välja ishockeyn.

Var det några ur det knattelag som du tillhörde i ishockey som också tog sig fram till Luleå HF:s A-lag?
– Vi var ett gäng ganska bra spelare födda 1960 och dom två jag kommer att på direkt är Hasse Andersson och Mats Öhman, men jag glömmer säkert någon.

Du lämnade Luleå för spel i Björklöven. Var det frågan om en ren värvning, eller?
– Det var så att Luleå spelade i division ett då och jag hade spelat i fyra säsonger i klubbens A-lag fast jag bara var 20 ”bast”. Jag var klar med skolan och hade gjort lumpen, så när jag fick chansen att prova elitseriespel så fanns det ingenting att tveka på. Jag har för mig det var Roffe Norgren från Björklövens sida som tog kontakt med mig då.

Fanns det fler klubbar med i bilden?
– Förutom Björklöven så var det väl Skellefteå och Modo, klubbarna utefter Norrlandskusten.

Du stannade sju säsonger i Björklöven, vad gjorde den klubben så speciell för dig?
– För det första så hade vi ett jäkla bra lag med killar som Calle Johansson, Ulf Dahlén, Hasse Edlund, Matti Pauna, Micke Hjälm, Tore Öqvist… man kan fortsätta hur länge som helst. Vi hade väldigt kul ihop och det var väl egentligen Tommy Sandlin som i mitten på 1980-talet byggde upp det här laget. Men han var inte coach då vi vann guldet 1987 utan då hade ”Virus” Lindberg tagit över, men dom båda betydde mycket för Björklöven.

Jag antar att SM-guldet 86/87 smäller högst av alla framgånga med Umeå-klubben?
– Ja absolut, det var också under dom här åren som jag även blev etablerad i Tre Kronor och fick spela VM 1985, 1986 och 1987 och Canada Cup 87, så åren i ”Löven” betydde mycket för mig.

Var det stor skillnad på Luleå HF som du kom ifrån och Björklöven?
– Absolut inte, i vilket fall inte då utan dom var ganska likvärdiga.

Håller du kontakten med Umeåspelarna än idag?
– Jo då jag har kontakt med Hasse Edlund, Micke Andersson med flera. Hasse är ofta här uppe i Luleå och kollar på hockey i sitt jobb, så då brukar vi ses över en fika. Men jag brukar åka ner till Umeå minst varje sommar och försöker då hälsa på alla vänner där nere.

Du var draftad av Edmonton Oilers i NHL, var det aktuellt att åka över och spela någon gång?
– Jag var väl först draftad av Edmonton men sedan tog väl Vancouver över rättigheterna på mig fast jag hörde aldrig att det skulle ha varit riktigt nära för mig att bli proffs i NHL.

Vad fick dig att vända hem till Luleå efter SM-guldet 1987?
Jag var 27 år då och hade just vunnit SM-guld med Björklöven så läget kändes väl tajmat. Luleå hade varit på och tjatat allt sedan dom gått upp i elitserien 1984 och nu kände jag att tillfället var det rätta.

Vad är ditt starkaste minne från dina sista sju år som ishockeyspelare då du tillhörde Luleå HF?
– Det var många fina år och vi låg nästan alltid på övre halvan av tabellen. Höjdpunkten kunde ha blivit 1993 då vi ledde SM-final serien mot Brynäs med 2-0 i matcher men förlorade med 3-2. Visst var riktigt tråkigt att vi förlorade, men samtidigt gjorde vi en riktigt bra säsong.

Du spelade tre VM-turneringar, med guldet i rutiga kostymer 1987, som kronan på verket. Vad var storheten med den upplagan av Tre Kronor som kunde ta er ända fram till VM-guldet?
– Det var många bra ledartyper i laget som Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob, Anders Eldebrink med flera. Men vi hade också det där lilla flytet som behövs om man ska vinna ett VM-guld. Sedan var det den här historien om tysken Sikora som hade spelat med polska landslaget som junior. Det har blivit en klassiker nu haha…

Det gick så långt som till civilrätt innan det blev klart vad som gällde inför slutspelet. Hur mycket märkte ni spelare av detta?
– Vi fick nog inte reda på allt men det jag minns var att vi ena stunden var klara för slutspel och i andra stunden så var det Finland som var klara i stället. Vi killar kunde inte göra så mycket åt situationen men det slutade i alla fall bra för våran del och vi vann i sista matchen mot Kanada med hela 9-0 i en underlig match. I den sista och avgörande matchen mellan Sovjet och Tjeckoslovakien så avgjorde Krutov, har jag för mig, matchen så vi blev guldmedaljörer.

Hur upplevde du hyllningarna när ni kom hem till Sverige?
– Det var något helt enorm. Jag hade aldrig varit med om något liknande förut och vi i laget fattade ingenting. Det var nästan en helt sjuk känsla. Idag är det vanligare att man hyllar Tre Kronor då dom vinner guld men då hade det inte varit något liknande tidigare så vi blev överrumplade. Men jag känner mig väldigt stolt över att få ha varit med om det.

Du spelade Canada Cup -87 samt OS -88. VM, OS eller Canada Cup, vilket som lagenhet betraktat var roligast att spela och uppleva?
– Sportsligt sätt så är det Canada Cup. Framförallt Kanada hade alla sina bästa spelare med då och jag minns matchen mot just Kanada ganska väl. Vi förlorade med 5-3 och jag hade flytet som fick göra ett mål. Kanada hade ett skapligt lag då med Gretzky, Lemieux och grabbarna.

Trots vinst i elitseriens poängliga 1989 så fanns du inte med mera i Tre Kronor efter OS -88, hur kom det sig?
– Det skulle du nog ha frågat Tommy Sandlin om, haha… jag vet faktiskt inte, men han ansåg väl inte att jag var tillräckligt bra.

Behövde bra framspelare

Hur ser Lars-Gunnar Petterssons liv ut idag?
– Jag jobbar som redovisningskonsult på Ernst & Young i Luleå och just nu känns det som jag bara deklarerar dygnet runt. Sedan är jag inblandad i Luleå HF:s ungdomssektion där jag är med och sköter allt det sportsliga kring A och B-juniorerna. Men det är helt på frivillig basis.


Av alla ledare du haft under din långa och framgångsrika karriär, vem har varit den som gjort mest intryck på dig?
– Sandlin! Det är nog Tommy Sandlin och ”Virus” Lindberg som är dom två bästa tränare jag har haft. Men Tommy är nog den som gjort störst intryck på mig som han var i Björklöven när jag som ung kom dit. Han hade jäkla fina träningar och man lyssnade på allt han sa och lydde blint.

Om vi får avkräva dig ett All Star Team med alla du spelat med under åren, hur skulle det se ut?
– Jag var en sådan spelare som alltid har varit i behov av bra framspelare och dom tre bästa sådana spelare jag spelat med är Mikael Andersson, ”Skuggan” Nilsson och Matti Pauna så det får bli min kedja. Timo Jutila får bli ena backen och Lasse Karlsson den andra. I mål ställer jag Göte Wälitalo. Nu har jag säkert glömt någon men dom sex får det bli.

Du spelade 11 A-lagssäsonger i Luleå och sju i Björklöven. Vilket av lagen finns närmast ditt hjärta?
– Jag är född och uppväxt här i Luleå så dom ligger snäppet före Björklöven. Men det är två fina klubbar som jag följer hur det går för.

Legendfakta

Lars-Gunnar Pettersson
Född: 1960
Forward
Landskamper: 117 A – 28 B – 18 J
OS Brons: 1988
VM Guld: 1987
VM Silver: 1986
VM 6 1985
Canada Cup Brons: 1987
JVM Brons: 1980
JEM Brons: 1979
Klubbar som spelare: IFK Luleå, Groko Hockey, Luleå HF, IF Björklöven
Bor i Luleå

Text: Jante Abrahamsson

Sjukt fina artiklar som man bara njuter av
Vilka minnen!
Tack

Tycker hockeySverige har/haft 3 extrema målskyttar från 1970-talet (den moderna hockeyeran) och framåt:
1) Håkan Loob
2) Tore Ökvist
3) Lars-Gunnar Pettersson https://sok.se/idrottare/idrottare/l/lars-gunnar-pettersson.html  
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/L0433x/pa-ratt-plats-vid-ratt-tillfalle
https://www.kuriren.nu/nyheter/lg-prickade-in-en-ny-fulltraff-6172503.aspx
Var med och tog Norrbottens första TV Puck titel 1976 https://www.eliteprospects.com/player/1530/lars-gunnar-pettersson
Nästan 1 poäng/match i SHL på 495 matcher varav 271 mål och 182 assist = 453 poäng 0.92



Kjell Landström den första framspelaren till "lill-killen17år" LG i IFK Luleå https://www.eliteprospects.com/player/3371/kjell-landstr%C3%B6m



Alltså, vill ha fleeerraaa NUUU!

L-G ”Elvis” Pettersson hade samma skotteknik som den här liraren

https://www.shl.se/artikel/hlsnakiog-403dd/mot-manniskan-lars-gunnar-pettersson

[quote="bearjew"]https://www.shl.se/artikel/hlsnakiog-403dd/mot-manniskan-lars-gunnar-pettersson[/quote
Skön läsning

Det var Stor Show i Delfinen många gånger och L-G var huvudrollsinnehavaren gång på gång. Fantastisk avslutare och ofta Skuggan som framspelare.  Vi stod och skrattade på läktaren samtidigt som man bara kunde skaka på huvudset - Otroligt!!!, L-G!!!! och sen fira och jubla ännu mer! Snacka om en spelare som kunde få nätet att rassla och få publiken i exstas!!

Jokerman skrev:

bearjew skrev:https://www.shl.se/artikel/hlsnakiog-403dd/mot-manniskan-lars-gunnar-pettersson[/quote
Skön läsning

Det var Stor Show i Delfinen många gånger och L-G var huvudrollsinnehavaren gång på gång. Fantastisk avslutare och ofta Skuggan som framspelare.  Vi stod och skrattade på läktaren samtidigt som man bara kunde skaka på huvudset - Otroligt!!!, L-G!!!! och sen fira och jubla ännu mer! Snacka om en spelare som kunde få nätet att rassla och få publiken i exstas!!

Tror inte vi haft den typen av spelare sen Sjögren gästspelade en säsong.
Både L-G och Sjögren var sylvassa i avslutet och gärna på halvdistans vill jag minnas. Samtidigt var båda rätt begränsade i spelet i övrigt men deras målkänsla gjorde att man kunde leva med det.

DN Måndag 3 december 1984


L-G gör för sitt Löven ett hattrick på 4 ½ minut, mer exakt 4:26. Borde inte det vara rekord? Nej, enligt SHL är det numera Jesper Olofsson i Färjestad som har detta rekord på 6:46? (och innan det var det skuggan på 7:18). Det kanske är jag som har sifferdyslexi här men borde inte L-G, KUNGEN, ha detta rekord också?

SHL-rekordet: Hattricks genom tiderna

Jokerman skrev:DN Måndag 3 december 1984


L-G gör för sitt Löven ett hattrick på 4 ½ minut, mer exakt 4:26. Borde inte det vara rekord? Nej, enligt SHL är det numera Jesper Olofsson i Färjestad som har detta rekord på 6:46? (och innan det var det skuggan på 7:18). Det kanske är jag som har sifferdyslexi här men borde inte L-G, KUNGEN, ha detta rekord också?

SHL-rekordet: Hattricks genom tiderna

Har inte SHL listat kortast tid till hattrick från matchstart, inte snabbaste hattrick (kortast tid mellan målen) ?

MrA skrev:

Jokerman skrev:DN Måndag 3 december 1984


L-G gör för sitt Löven ett hattrick på 4 ½ minut, mer exakt 4:26. Borde inte det vara rekord? Nej, enligt SHL är det numera Jesper Olofsson i Färjestad som har detta rekord på 6:46? (och innan det var det skuggan på 7:18). Det kanske är jag som har sifferdyslexi här men borde inte L-G, KUNGEN, ha detta rekord också?

SHL-rekordet: Hattricks genom tiderna

Har inte SHL listat kortast tid till hattrick från matchstart, inte snabbaste hattrick (kortast tid mellan målen) ?

Jag säger som han från Sundbyberg: ”tänkte inte på det”

L-G Pettersson är NR. 1

Lars-Gunnar Pettersson har gjort 270 mål enligt shl.se. Har läst 272 på nått ställe, 271 på ett annat men det spelar ingen roll, 1 eller 2 mål hit eller dit, ingen är i närheten men vänta…mmm.. det är klart….kanske snipern Oscar Engsund kan hinna ikapp

L-G var min stora idol när jag växte upp. Alltid nr:1 för mig

Aftonbladet listar de klassiska 21:orna med anledning av BJ bortgång

Vissa spelare har D.E.T och LGP är/var en av dessa:

Hemma mot Västerås, 10 januari 1993.

L-G intervjuas i hockeypuls

L-G kallades ju för Elvis av tidningarna i Lule men det tog man inte upp i podden.

Jokerman ll skrev:L-G intervjuas i hockeypuls

L-G kallades ju för Elvis av tidningarna i Lule men det tog man inte upp i podden.

Hur många har egentligen koll på vem som gjort flest mål i Elitseriens/SHL:s historia?

Här har ni i alla fall honom - den evigt bortglömde målkungen L-G Pettersson, som nu gästar Hockeypuls.

En som verkligen ger ödmjukheten ett ansikte.

https://t.co/LoVulAFdDr pic.twitter.com/pkEi4yJJ7P

— Adam Johansson (@adamjjohansson) August 2, 2023

Här gör han hattrick mot Västerås 10 januari -93.

Har rekordet när det gäller hattrick.

14 stycken!!!

L-G, H Loob och Tore Öqvist, jag vill ha sådana extrema målskyttar igen i svensk hockey!

Söndag kväll - då blir vi lite nostalgiska!

Här är alla tiders målliga i SHL (och Elitserien som ligan tidigare hette).#SHL #ishockey #twittpuck pic.twitter.com/fHoBH0M3FJ

— SHL.se (@SHLse) October 15, 2023

"Osten" om beslutet han ångrar mest: "Jag skulle övertalat honom"

.. Att vi inte förmådde L-G att fortsätta spela, han var bara 34 år, han är än i dag, fast han är över 60, vältränad.
Med hans kvalitéer som spelare, människa och målskytt – jag är helt övertygad att han hade kunnat hjälpa oss till fler guld.
Med det lag vi hade, hade han sopat in mål - han, skuggan och Kucera i en kedja till exempel. Ojojoj, shit, säger han.
L-G valde att avsluta karriären säsongen innan guldet. En stor anledning var att Luleå Hockey började träna på dagtid och L-G jobbade heltid som revisor."

https://kuriren.nu/sport/ishockey/artikel/osten-om-beslutet-han-angrar-mest-jag-skulle-overtalat-honom/lq42nner

Tony Moore skrev:"Osten" om beslutet han ångrar mest: "Jag skulle övertalat honom"

.. Att vi inte förmådde L-G att fortsätta spela, han var bara 34 år, han är än i dag, fast han är över 60, vältränad.
Med hans kvalitéer som spelare, människa och målskytt – jag är helt övertygad att han hade kunnat hjälpa oss till fler guld.
Med det lag vi hade, hade han sopat in mål - han, skuggan och Kucera i en kedja till exempel. Ojojoj, shit, säger han.
L-G valde att avsluta karriären säsongen innan guldet. En stor anledning var att Luleå Hockey började träna på dagtid och L-G jobbade heltid som revisor."

https://kuriren.nu/sport/ishockey/artikel/osten-om-beslutet-han-angrar-mest-jag-skulle-overtalat-honom/lq42nner

Den stora missen klubben gjorde var att inte signa Robert Nordmark när han var tillgänglig, Västerås!? Man var alldeles för styv i korken men det kommer man aldrig erkänna för det gör för ont - där rök minst ett SM-guld…

Angående Elvis så hade det varit mumma med fler säsonger absolut men Robban hade en helt annan mentalitet och driv som vi verkligen hade behövt då

Man var på Nordmark inför varje säsong som han spelade i NHL minns jag. Men vad som gjorde att man tappade momentum och han skrev på för VIK minns jag inte nu men vet att man var nära honom varje sommar kändes det som.